De dagar som gått...

Inga nya gissningar på Lille P's födelsedag har kommit (tyvärr). Däremot har några dagar nu passerat så jag tänkte stryka dessa ur listan. Men hörrni, han är ju inte här än så fortsätt gissa för bövelen!
 
 
De som hittills deltagit är:
(Lägger in i datumordning, men ej namn på de som gissat)
 
Onsdag 20 augusti kl. 03:02. 52cm lång och 3845g. (Namn: Paul, Presley) 
Fredag 22 augusti kl. 02:22. 51cm lång och 4213g. (Namn; Pontus)
Lördag 23 augusti kl. 17:57. 50cm lång och 3850g. (Namn; Petter)
Söndag 24 augusti kl. 03:24. 54cm lång och 4235g. (Namn; Hemlig "gissning")
Söndag 24 augusti kl. 15:08. 53cm lång och 4100g. (Namn; Pluto, Plura) 
Söndag 24 augusti kl. 21:45. 52cm lång och 4230g (Namn; Mohikan(?))
Måndag 25 augusti kl. 15:40. 52cm lång och 3987g. (Namn; Plutt) Hihi..
Måndag 25 augusti kl. 22:25. 51cm lång och 3945g. (Namn: "Vem säger att det är en han".)
Tisdag 26 augusti kl. 15:28. 52cm lång och 3760g.
Torsdag 28 augusti kl 02:17. 53cm lång och 3970g.
 
Släng in en gissning i en kommentar så ser vi om det fortfarande finns någon där ute som kan pricka in rätt dag.
I väntan på dig, Tävlingar | | En kommentar |

Till dig min lilla pojke

I loved you from the very start.
You stole my breath, embraced my heart.
Our life together has just begun,
You’re part of me, my little one.
 
As mother with child, each day I knew
my mind would be filled with thoughts of you.
I’m daydreaming of the things we’ll share,
like late-night bottles and teddy bears.
Like first steps and skinned knees,
like bedtime stories and ABC’s.

I’m thinking of things you’ll want to know,
like how birds fly and flowers grow.
I’ve thought of lessons I’ll need to share,
like standing tall and playing fair.

When I first see your precious face,
I’ll pray your life be touched with grace.
I’ll thank the angels from above,
And promise you unending love.

Each night I’ll lay you down to sleep,
I’ll gently kiss your head and cheek.
I’ll count your little fingers and toes,
I’ll memorize your eyes and nose.

I will linger at your nursery door,
awed each day that I love you more.
Through misty eyes, I’ll dim the light,
and whisper, “I love you” every night.

As mother with child our journey’s begun,
my heart is yours forever, little one.
I loved you from the very start.
You stole my breath, embraced my heart.
I väntan på dig | | Kommentera |

Vecka 42

Eftersom det inte kommit någon bejbis till oss än så fortsätter jag väl med dessa veckouppdateringar. Jag har inte så mycket fakta att gå efter längre, men jag hittade lite info på 1177 för graviditet i vecka 40+.
 
 

♥ Lille P. Nästan alla barn kommer ut innan de har blivit överburna, det vill säga före vecka 43. Efter 43 fullgångna graviditetsveckor börjar moderkakan gradvis att fungera sämre och därför sätts förlossningen igång. De allra flesta förlossningar kommer igång av sig själv, innan det blir aktuellt med igångsättning

♥ Jag. Många kvinnor känner att de struntar i förlossningen nu bara barnet kommer ut någon gång. Men det finns flera fördelar med att vara gravid länge. Din kropp hinner mogna, din livmodertapp blir mjuk och hormonet relaxin hinner mjuka upp dina bäckenfogar ytterligare. Det kan göra att du får en smidigare förlossning. Livmodermunnen blir mjuk och börjar öppna sig, och din kropp blir bättre förberedd på att föda barn. Att föda när kroppen sätter igång av sig själv är alltid bäst så länge du mår bra och det inte finns några komplikationer.

Från vecka 40 träffar du din barnmorska varje vecka fram tills du är förlöst. Hon eller han gör de vanliga kontrollerna – mäter livmodern, kontrollerar hur barnet ligger, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Barnmorskan informerar om rutiner kring igångsättning och vid behov remitteras du till förlossningen för igångsättning. Det är lite olika mellan olika sjukhus när förlossningen sätts igång, men det vanligaste är mellan vecka 42 och 43. 

Övrigt & allmänt. Att gå på besök hos sin barnmorska varje vecka från vecka 40 stämmer inte riktigt. Eller, det är nog vad man kan kalla något som kan förekomma med "lokala avvikelser" eller så handlar det kanske lite om hur din kropp och din bäbis mår. Jag har gått varannan vecka.
 
Idag har vi gjort ett besök. Det sista besöket hos vår barnmorska. Blodtryck, HB, hjärtljud - ja allt var bra. Lille P myser på som bara tusan därinne. Barnmorskan klämde och buffade lite extra i honom idag. Hon tänkte att hon skulle reta honom lite så han vill komma ut, men det verkar inte bita på honom inte. Haha...
Jag är trött. Så otroligt trött. Kroppen är helt inställd och förberedd på att ta hand om lillfisen nu och det känns ungefär som att jag har samma dygnsrytm som en nyfödd. Barnmorskan sa att jag skulle försöka se det positivt och ta det som något bra eftersom att det är just så, att min kropp förbereder sig och "synkar" sig lite med bäbis för att det inte ska komma som en chock för kroppen sen när det kommer en lång period av osammanhängande sömn. Naturen är bra ball ändå. Och det är ju helt sant. Hur sjukt tungt det skulle bli om jag sov som en prinsessa om nätterna nu och sedan bara pang liksom så har man en nyfödd liten filur som ska ha mat och uppmärksamhet dygnet runt. Jag får tänka mer på att njuta av vilan, inte bli besviken för att jag inte orkar och inte bli ledsen för att jag inte kan göra allt jag skulle vilja nu. Jag är trots allt ändå ganska bra på att tycka att det är ganska mysigt att mest ligga hemma under täcket i soffan och se film, äta take away-mat och kramas med min älskling, men ibland kommer ju dom där stunderna då man vill vill vill. Jag orkar inte heller vara så social just nu så jag hoppas att alla ni underbara vänner som jag inte orkar höra av mig till, inte orkar träffa eller svara på samtal kan respektera detta och förstå att jag hör av mig, på ett eller annat sätt, så fort jag orkar. Jag tänkte vara lite egoistisk nu och så får det helt enkelt vara så länge jag själv känner för det. 
Hoppas ni förstår!
 
Förutom sedvanlig undersökning idag så fick vi även information om att i vecka 42+0, vilket för oss blir söndag 31 augusti kommer vi få åka till (eftersom det är en söndag), till Sunderbyn, för att göra en överburenhetskontroll. Långt ord. Där kommer dom att göra en CTG-övervakning, titta lite på hur min kropp är redo för en förlossning, hur mycket fostervatten som finns, hur barnet ligger, hur min hälsa ser ut allmänt och så görs även ett ultaljud. Sedan kommer en förlossningsläkare göra en bedömning på hur och när förlossningen kommer att sättas igång. OM det nu inte är så att vår lille fis inte väljer att komma självmant innan dess såklart. 
Jag är ju sjukt osugen och inte alls positivt inställd till en igångsättning av förlossningen så jag hoppas hoppas hoppas att han kommer innan vi eller en doktor ens behöver tänka tanken på att boka in en dag för det. 
 
Har förövrigt gått med huvudvärk sedan i fredags nu.. Lördag och under en stund i söndags var det riktigt illa, igår lite bättre och idag har jag bara känt av det litegrann. Har nog mest med sömnen att göra. Slemproppen har också börjat släppa lite tror jag. Även detta startade i fredags. Det har kommit lite i taget, lite varje dag nu under hela helgen och imorse kom det nog allra mest. Känns svårt att veta när allt har släppt då det inte kommer på en gång och man inte riktigt har någon koll på hur stor denna propp är, allt som allt liksom. Men då det inte har någon större betydelse så bryr jag mig inte så mycket om det, mer än att det inte är så jäkla mysigt. Men å andra sidan om man hade föreställt sig att den graviditet och en förlossning skulle vara mysig på det sättet så bör man nog läsa på lite innan man blir gravid. 
 
 
Upp