Kläder för mammor & gravida, del 2

Jag skrev ju för ett tag sedan om att det är så jävla tråkigt att utbudet och modet för gravida är så obefintligt och skittrist. Att alla som på något sätt tillverkar och säljer sånt tänker på samma sätt. Det finns inget utbud, ingen variation alls. Hur kommer det sig? Varför måste man se ut på ett visst sätt för att vara gravid och bli mamma? Varför är det så smalt, finns verkligen ingen efterfrågan? Känns ju helt sjukt med tanke på hur många tjejer/kvinnor som konsumerar kläder någon gång i sitt liv faktiskt blir mamma. 
Sen detdär om att man ska se ut på ett visst sätt tänker jag inte ens gå in på, jag blir så upprörd. Det finns så många trångsynta stackars individer i vårt samhälle så det är skrämmande. 
 
Här har ni några tankar från Sanna Bråding som också är inne lite på samma ämne. Så jävla tråkigt att folk dömer henne som mamma bara för att hon har en stil som syns, som inte smälter in i den grå massan. Att hon på något sätt skulle bli en dålig mamma för att hon har rakad skalle, långa naglar eller balla kläder. 
 
 
 

En sen och ordentlig frukost

Efter gårdagens promenader till B.M och tillbaka, två gånger, en sväng på affären plus en sväng till Roger's föräldrar, fick jag så himla ont i ljumskarna. Hade otroligt svårt att gå igårkväll och svängarna upp på toa inatt samt att vända sig inatt har smärtat så jag ville gråta. Idag är jag fortfarande väldigt öm. Mer än jag brukar, så jag valde att sova ut läääänge idag. 
Har precis fått i mig en ordentligt frukost som var så sinnessjukt god att jag kunde ätit på den hela dagen. Om det inte var för att den tog slut så fort. Så himla typiskt alltid när nånting är jättegott och man vill njuta av det länge. 
 
Länge sedan jag delade med mig av mina måltider här förövrigt..
 
 
 
Man kan kalla det en kaloribomb utan dess like, men det är ju faktiskt skillnad på kalorier och kalorier och jag tyckte att jag behövde det idag. 
 
Detta är alltså en gröt som kokas på 1,5 dl fiberhavregryn, 2 dl sojamjölk, ett ägg, kanel och en halv mosad banan. Jag toppade med 1 dl hallon och jordnötsmos (1 msk jordnötssmör blandat med andra halvan av bananen), samt kokos. 
Självklart är alla produkter ekologiska och så närproducerade som möjligt. Ren jordnötssmör ska det vara! Ingen sötad, kemisk framställd skit.
 
Och om vi ska prata om mat så kan jag tycka att det är sjukt märkligt att folk verkar tro, att bara för att man är gravid så äter man vilken skit som helst. Att kakor, snacks, godis, läsk, pizza och glass är byggstenarna i ens kostcirkel. Så är fan inte fallet. Inte för mig. Jag hade en period i början av min graviditet, på en vecka drygt där kakor var något jag var sjukt sugen på. Om det var någon slags craving jag hade, det vet jag inte. Eller om det bara var för att jag hade så sjukt svårt för tillagad mat och jag var trött på kalla grönsaker så det gjorde att jag omedvetet drogs till snabba kolhydrater och direkt energi, det vet jag inte heller. 
 
Nu har jag valt att lägga fokus på helt andra saker i min kost. Det är inte för att jag mår illa av lukten, så sluta fråga det, utan det är bara för att jag inte vill äta skit. Jag vill inte att min bejbis ska äta skit heller så varför ska hans liv börja med att få i sig dålig mat bara för att jag som mamma har dålig diciplin?! 
Jag har svårt att släppa tanken på en daimstrut när solen skiner, men å andra sidan så skiner inte solen ofta här. 
Jag vill inte ha godis, läsk eller chips.
Inte heller kakor, bullar eller pizza.
Min kropp förtjänar bättre och jag vill att mitt barn ska få den bästa tänkbara start i livet.
 
Jag har mer eller mindre alltid haft denna åsikt och mer eller mindre hela mitt liv ätit hyfsat nyttig och bra mat. Det som jag finner så otroligt märkligt är att det är först nu jag har fått börja föklara mig och i vissa tragiska fall verkar det som att det finns dom som tror att jag "bantar" under min graviditet.
 

Föräldrautbildning

Tips och tankar mottages tacksamt!
 
Fick idag ett sms från vår barnmorska om att föräldrautbildningen börjar snart och om vi är intresserade av att vara med skulle vi höra av oss.
Jag ser väl inte egentligen någon nackdel med att närvara, men samtidigt är jag lite fundersam över hur nödvändigt det ändå är?
Får man verkligen veta nånting man inte redan vet eller lära sig något man inte redan kan eller något som man annars inte kan ta upp under de annars så regelbundna träffar man har med sin BM?
 
Är det någon av er som kan ge exempel på för-/nackdelar eller finns det någon som läser detta som valde att inte gå. Någon som ångrat sig i efterhand eller någon som tycker att det går att avstå?
Upp