Vecka 28

Skämmes Lina som varit lat och inte fotat magen under vecka 27! Jag har tänkt på det flera gånger men det har liksom bara aldrig blivit av. Jag har varit lite allmänt osugen på att blogga under veckan som varit, men idag kommer en uppdatering på vecka 28, mig och bejbis.
 
 
♥Sjung ut. Tro inte att det går din bejbis obemärkt förbi, om du brukar sjunga ut som värsta operadivan i all din ensamhet. Hjärnvågsmönster visar att bejbisar på detta stadium av sin utveckling kan reagera på alla sorters ljud. Med en förlossning som kommer allt närmare, är bejbisens lungor i full färd med ytterligare förberedelser inför sin viktiga uppgift.  
Längd och vikt. Den del som missades eftersom jag inte skrev något under förra veckan är att man från vecka 27 inte längre mäter barnet mellan huvud och stjärt, utan nu har mått på hela bejbis. Den totala längden är nu ca 35cm och väger mellan 1,1kg till ungefär 1,23kg vid veckans slut.
 
♥Jag. Två vänsterfötter?! Känner du dig klumpigare nu? Förskjutningen av din tyngdpunkt kombinerat med uppmjukningen av lederna kan resultera i ökad klumpighet. Kanske går du in i saker eller snubblar över din fötter. Det är inte mycket du kan göra åt saken förutom att bära låga skor och dra ner på tempot. Det är en kraftig tillväxtperion mellan vecka 28-32. Livmodern fortsätter att växa och du kan känna tryck upp mot bröstkorgen. Bejbisen är livlig i magen och kan ibland hindra dig i din nattsömn.  
 
Övrigt. Det har hänt myyyyycket tycker jag på under föregående vecka. Magen har nu en hel annan form tycker jag. Mer spetsig vid naveln och inte lika rund längre. Halsbrännan är fortfarande densamma, jag kämpar på och försöker komma ihåg att inte äta- eller göra "fel" saker för att det inte ska bryta ut. Det är dock svårt. Värken i ljumskarna är fortfarande jobbig också och även om lillfisen sprattlar omkring en hel del på nätterna så är det ändå inte det som stör, utan det är för att det gör ont när jag vänder mig i sängen och det gör ont när jag legat ett tag i samma position. Har jättesvårt att hitta ett bekvämt sätt att ligga ner nu, så nattsömnen har en tendens att bli lite längre än vad jag egentligen skulle vilja eftersom jag inte får sova lika gott. Som sagt så sprattlar han runt som en galning därinne fortfarande. Nu känns allt mycket mycket tydligare och det känns som att han är precis under huden ibland. Man ser ibland att det är en fot som kommer utspretande mot magen och hans favoritplats verkar vara (uppifrån mitt huvud sett), magens högra sida, med huvudet ner och fötterna upp under revbenen. Men han är ganka duktig på att flytta runt därinne så under en dag har han varit överallt i magen och åt alla håll. Känns som att han aldrig sover längre utan bara är igång med sina gymnastiska övningar. Pollen har blviit ett stort problem nu. Jag har köpt Clarityn, enligt råd från doktor, som jag började ta igår. Får se hur det hjälper. Ska fylla upp med nässpray och ögondroppar också. Föräldrautbildningen är snart över, vi har två träffar kvar och jag har nu börjat känna nervositet över att det börjar vara så nära nu. Jag och älsklingen var till Luleå en kväll i helgen och körde då ut till Sunderbyn, bara för att, och shit vad det knöt sig i magen när jag såg taken på sjukhusbyggnaderna. Allt har börjat bli mer verkligt nu och det faktum att vi kommer ha en liten bejbis hos oss om bara 3 månader gör mig nervös. Det känns spännande, jättesupermysigt och roligt, men läskigt. Hur ska detta gå? Börjar bli mer nojjig inför förlossningen också. Inte rädd för smärtan, jag vet att den är där, att den är verklig och att den kommer upplevas. Jag är mer rädd för hur jag kommer att hantera den. Tänk om jag får panik, att jag inte lyssnar alls på vad barnmorskorna säger, att allt bara blir jättegalet. Jag är rädd för att han ska vara jättestor och sätta sönder mig totalt, att inte kunna bajsa efteråt, att förlossningen ska ta jättelång tid och att jag inte orkar. Att den ska stanna av och dom måste snitta eller att jag kommer in och blir hemskickad för att sedan föda efter vägen och jag är rädd för att den bedövning jag väljer ska ge mig svåra komplikationer efteråt. Man kan säga att jag är lite rädd för att ta och samtidigt rädd för att inte ta.
Jag skulle vilja vara ute nu och vara mer aktiv, men med den värk jag känner i ljumskar, rygg och knän då jag är ute och rör på mig gör att jag känner att det inte ger nånting bra. Jag får bara så ont och måste då ligga ner resten av dagen och kommande dag för att det ska släppa. Jag är jättesugen på att simma också. Jag vill bada och simma, men med tanke på ljumskarna så känns det som att det blir ännu värre då. Någon som vet?
 
Magen framifrån idag. Ser ni vad fint brännmärket blev efter jag klantade mig med ugnsgallret. Jäkla skit, får säkert ha det där jättelänge nu. Inga fler bristningar än dock, annat än det jag fått under brösten. Ett litet lila streck under varje. 
I väntan på dig | |
Upp