Throwback

Jag tänker på det rätt ofta. På det där om hur jäkla lycklig jag är. Det liksom pirrar i hela kroppen när jag tänker på det. Att jag får dela mitt liv och leva med en så underbar varelse som min älskling. Hur overkligt det kändes och hur sådär nervös-flummigt-illamående-pirrande-fjantigt fladder det var i början när vi träffades för första gången, en andra gång. Hur jag fortfarande kan känna att jag inte riktigt landat än och fortfarande upplever samma känslor när han ser sådär på mig. Så som han gjorde en natt då vi av sjuk slump möttes. Eller om det var ödet. Tillfället är lite märkligt trots allt av många olika anledningar. 

Och det faktum att vi har en historia som kanske inte så många andra delar gör att det hela känns ännu mer ...speciellt. Han är mitt livs kärlek. I detta liv och alla andra. 
 
Sedan den natten, den stunden har vi alltid varit tillsammans. Vi har gjort allt tillsammans och delat varje stund. Jag kan inte tänka mig en dag utan honom. Mitt allt, mitt liv. Det är honom jag lever för. Jag är den lyckligaste i hela världen!
 
Gamla bilder från min Instagram från vår första tid tillsammans.
Kärleken | |
Upp