Att lära känna sitt hår

 
 
Att lära sig leva med, och framför allt latt ära sig hantera en ny frisyr är fasen inte enkelt alltså. Oavsett om man trivs eller inte så tar det så sjukt länge innan man liksom vet vad man ska göra med den. Så är det iaf för mig. Nyklippt hår är bland det värsta jag vet. Det där jämna fina känns bara obekvämt och jag längtar till det växer ut lite. Men sen att göra en så pass stor förändring som det blev nu gör också att jag känner mig helt handikappad när jag ska fixa håret. Igår testade jag att locka det.. Hmm, ja alltså det blev sjukt snyggt. Typ. Tänk sådär Marilyn Monroe-svallande. Tjusigt, men inte min grej. Lite för "fint" med andra ord. Om jag nån gång närmsta tiden hamnade på en fest med dresscode skulle jag nog kunna tänka mig att ha så. Kanske inte alls annars. Jag har so far kommit fram till att bara böja in topparna lite kan räcka gott till att börja med. När jag var klar hos frisören kom jag hem med mittbena. vilket var vad jag trodde skulle kännas bäst. Har slutat med att jag inte haft mittbena en enda gång sedan dess. Får se om den kommer tillbaka eller om jag forstätter köra på en sned.
Alla jag pratat med om mitt hår har sagt att det kommer bli så enkelt nu eftersom det är så lätt att fixa till frisyren. Speciellt sen när jag blir mamma och har en bejbis att ta hand om.
Allvarligt? Enkelt? Nu måste jag ju faktiskt göra nånting åt barret till skillnad från förut då håret bara var långt. I brist på tid så fanns det hårsnodd. Alltid ett vinnande koncept. Om jag inte lägger tid på att göra nånting alls så ser jag ut som snubben i "Sökarna". Det är ju kul!
 
 
Marilyn eller Liam Norberg.
Vad känns bäst tycker ni?
Vardagligt | |
Upp